HERR GÅRMAN PÅ ÄVENTYR
År:
1975
Inspelad på:
16 mm
Längd:
12 min

Herr Gårman på äventyr

Filmen finns på YouTube, sök på Sollentuna Filmklubb.

Kåseri om HERR GÅRMAN PÅ ÄVENTYR
av Claes Hård

På den tiden jobbade jag på Sollentuna Gatukontor, jag var i varje fall anställd där. Det snackades mycket på kafferasterna. Jag skröt över att jag hade spelat in film. En av de tyngsta gatupolitikerna tyckte att trafiksäkerhetspropaganda var väldigt tråkigt och bad mig att göra en trafikfilm som inte var tråkig. Det passade väldigt bra eftersom jag hade gjort film tidigare och dessutom var den tjänsteman som hade hand om trafiksäkerheten i kommunen. Jag skrev ner en filmidé som politikern snabbt godkände. Han skulle själv spela en trollkarl som svingar sitt spö så att trafiken blir säkrare. Och det skulle vara fint, 16 mm negativ färgfilm i kamerorna. Jag räknade med att kunna få tag på några som gjorde jobbet. Lyckligtvis ställde Sollentuna Filmklubb upp, annars vet jag hur det skulle ha gått.

Det kom också hjälp inte bara från gatukontoret utan också från polisen och brandkåren. På den tiden fanns det gott om folk hos myndigheterna och dessutom var det en populär kommunalpamp som stod bakom. Veteranbilföreningen kom med välhållna, gamla fina bilar som svarade för trafiken i trafikfilmen. Jag ringde flera gånger till vädertjänsten på Barkarby flygplats, men det hjälpte inte, de sa varje gång att det skulle bli igenmulet hela dagen och det blev det också. På inspelningsplatsen i Rotebro började vi med att fundera på vad det kunde innebära och kom så småningom överens om ett bländarvärde. (På laboratoriet visade det sig sedermera att bländarvalet var väl snålt så att alla tagningarna blev underexponerade, men det löste sig vid kopieringen).

När filmandet kommit igång fungerade det mesta helt förträffligt tack vare det rutinerade filmteamet från Sollentuna Filmklubb. Några missöden inträffade dock. Det visade sig att de två personer som skulle ro i en roddbåt inte kunde ro, vilket gjorde att det avsnittet blev extra roligt. En skrotbil ställdes på botten i ån så att rutorna var ovan vattenytan, men det som syntes inne i bilen var inte vackert därför att papper och skräp som lämnats kvar i bilen flöt upp till ytan inne i bilen. När den stora brandbilen körde över kantstenen för att komma upp på gångbanan bröts en ventil sönder. Den satt under bilen på ett väldigt olämpligt ställe.

Några dagar senare satt jag vid ett professionellt klippbord med en arbetskopia. Jag trodde att jag redigerade filmen, men efteråt har jag begripit att jag bara skarvade ihop de bitar jag gillade bäst väldigt amatörmässigt i detta ords sämre bemärkelse. Det blev i alla fall en lång sammanhängande remsa som labbet sedan hade som underlag för negativklippning. Jag pratade in speakertext som mixades med direktljudet och några arkivljud, bl a fågelkvitter. Mats påpekade efteråt att kvittret hörde till fel årstid, men det gör inget därför att det framgår inte av filmen vilken tid på året det gäller.

Vad hände sen med filmen? Jag visade den förstås kommunalt och gjorde sedan några kopior som jag försökte sälja. En köpare anmälde sig. Det var en skola i en landsortsstad. Märkligt nog var den staden känd som Sveriges tråkigaste stad! En bekant till mig var mycket duktig försäljare och lovade att sälja de övriga kopiorna. Dessvärre drabbades han av mentala störningar och skänkte bort filmerna.