ERIK VAGNMAKAREN
År:
1976
Inspelad på:
Super 8
Längd:
17 min

Erik vagnmakaren

Filmen finns på YouTube, sök på Sollentuna Filmklubb.

En film av Mats Brunberg. Mats skriver:

Jag såg en artikel i lokaltidningen om en Vagnmakare, Erik Ingvarsson. Vagnmakare är idag ett utdött yrke, men på 20- och början av 30-talet byggdes många bilkarosser av trä och då behövdes det många skickliga hantverkare som bemästrade tekniken. Innan dess gjorde man vagnshjul.

Jag blev nyfiken och inspirerad av att göra en film. Via min syster fick jag veta att Erik och hustrun Milla, var personliga vänner till dem, så det hela blev lättare att få komma hem och planlägga projektet. Vid det här laget var Erik pensionär och gjorde lite reparationsarbeten i villakällaren i Helenelund. Jag tog kontakt med Edvin Svensson i filmklubben och vi jobbade tillsammans med filmen. Vi åkte till Svea Livgarde, filmade Erik tillsammans med en officer, intill 2 kanonlavetter som Erik gjort hjulen till. Vi filmade också Erik när han förevisade en trästomme till en bilkaross han nyligen tillverkat till en veteranbilägare i Sollentuna. Edvin och jag hade jättekul när filmen gjordes och vi hade det så trevligt tillsammans med det gamla paret. Vi filmade stumt och Eriks dialog ligger i bakgrunden tillsammans med stödljud som vi arbetade en hel del med att få till.

En liten kul grej: Dubbelexponering av text, en omöjlighet med S8, löste vi då med en liten blå låda jag byggt, där man la i filmen och återspolade den. Vissa kameror hade möjlighet att göra korta övertoningar genom att den "sparade" filmen i kassetten och körde den 2 gånger, men de var för korta för texter. Den tekniken kunde man använda. Jag lyckades lösa det hela genom att spärra inspolningen i kassetten vid filmningen med en liten metallbit som sattes på hjulets centrum. Filmen blev då lös i kassetten. Det fungerade med längder upp till 10-20 sek om man gjorde det i början av en oexponerad rulle, då utrymmet i den mottagande spolen var som störst. Först filmade jag texten med upp och nedtoning, Sedan gick jag in i en mörk garderob hos Erik, tog filmen ur kameran, placerade den i asken, la på locket och spolade tillbaka filmen med en ratt. Allt i mörker, utom när locket på blå lådan var på. Nu hamnade filmen lös i den avgående spolens utrymme. I med kassetten i kameran igen, ut ur garderoben och så filmade vi Erik utanför huset. Det funkade bra för det mesta. Det gällde att ha texten med på svart kartong, filma den utan att det svarta blev grått, dvs underexponering.

Filmen blev en av milstolparna för mig, innan klubbfilmerna och engagemanget i klubben tog överhanden.